torsdag 31 mars 2011

Självreflektion – argumenterande tal – Demokrati och mänskliga rättigheter


Vår sista uppgift i svenska c har varit att hålla ett argumenterande tal enligt de retoriska reglerna. Vi har analyserat bl.a. Daniels tal till kronprinsessan Victoria. Vi skulle sedan skriva vårt eget tal och framföra det inför klassen. Talet filmades för att vi skulle göra en självanalys om vad vi tyckte om talet. Så jag kommer nu skriva om de saker jag gjorde bra men också vad jag behöver tänka på till nästa gång. Mitt tal fick titeln demokrati och mänskliga rättigheter.

Jag började min inledning direkt och började inte med onödigt prat om vad talet skulle handla om. Jag tyckte att min inledning var fängslande, det handlade om människor i andra länder som inte har demokrati eller de mänskliga rättigheterna och hur de blir illa behandlade. Jag hade tänkt ha bilder som rullade i bakgrunden under hela talet för att stryka intrycket, särskilt till inledningen, men p.g.a. tekniska fel fungerade inte detta. Vidare mot mitten tyckte jag att det flöt på bra och jag tyckte att mitt syfte till mottagarna nådde fram. Mitt syfte var att beröra lyssnarna och få dem att tänka till och förstå hur bra vi har det. Demokrati och de mänskliga rättigheterna är ingen självklarhet var den röda tråden genom hela talet. Däremot måste jag ha misslyckats med att förmedla mitt budskap när jag läste min kamratrespons. Personen i fråga trodde det handlade om läget i Tunisien, vilket jag bara inledde med och avslutade med, jag pratade aldrig om Tunisien i mitten av talet. Jag behöver kanske vara tydligare nästa gång, men jag vet inte hur eftersom jag själv ansåg att mitt syfte var väldigt tydligt.

Gällande mina argument var de kanske inte övertydliga, det var inte så att jag kan skriva ner dem specifikt på ett papper, och det är något jag borde ändra till nästa gång. Det ska vara klart och tydligt vilka argument som finns i talet. Underförstått fanns argumenten med i talet och de tyckte jag var övertygande. Åhörarna lyssnade på det jag hade att säga och det såg ut som att de tog till sig det som jag sa.

Dispositionen tycker jag var bra det var inte rörigt utan det hängde bra ihop. Dispositionen är dock något man alltid kan bearbeta, det kan alltid förbättras så det är bara att fortsätta jobba på det tills det blir perfekt. I min kamratrespons skriver personen att talet var tydligt och att det var sammanfattande.

I talet har jag valt att använda ett enkelt språk för att göra det tydligt för mina åhörare vars ordkunskap inte är så avancerad. Jag ville inte krångla till det utan göra det enkelt och anpassat för min målgrupp. Tydligen tyckte personen som gjorde min kamratrespons att jag använde svårare ord ibland, vilket är bra så att det inte heller blir för enkelt. Jag har använt mig av det ordförråd som jag känner mig trygg med, det var inga ord jag kände att jag inte kunde använda naturligt i ett samtal.

Retoriska figurer använde jag några, upprepningar och liknelser. Det kändes naturligt att lägga in i talet, jag vet inte om jag hade kunnat använda fler retoriska figurer. Det är något jag har lite svårt för och som jag behöver öva på till nästa tal.

En sak jag gjorde som jag inte brukar göra var att försöka öva in talet så att jag skulle kunna inledningen och början av mitten. Jag kunde nästan hela mitt tal utantill, men jag använde manus ifall jag skulle behöva det. Mitt manus bestod av stödord i stor teckenstorlek som jag hade skrivit på datorn. Jag la manuset på bordet så att jag bara behövde snegla ner på pappret. Jag tyckte jag lyckades bra med att memorera mitt tal.

Jag talade i lagom takt när jag framförde mitt tal, det var lugnt och metodiskt för att inte hastigt. Jag betonade vissa delar som jag tyckte var extra viktiga och vid upprepningarna lade jag till pauser så att åhörarna skulle få tänka till. När jag talar tänker jag inte särskilt mycket på mitt kroppsspråk och det är något jag behöver öva på. Jag rör på mig ganska mycket och gör gester mer armarna osv. Jag tyckte inte att jag rörde på mig för mycket, det var inget som förstörde talet. När man står helt stilla blir det tråkigt att lyssna på den som talar, det blir inget liv i talet, jag tycker därför att man bör röra lite på sig och använda gester. Eftersom jag nästan inte använde mig av mitt manus blir det också lättare att fokusera på kroppsspråket, även att jag inte tänker mycket på det. Jag tittade ner på papperna ibland men för det mesta hade jag ögonkontakt med min publik. Det är oerhört viktigt för att åhörarna ska känna sig delaktiga och intresserade. Det som kan bli störande i mitt sätt att röra mig är att jag drar i min tröja ganska mycket. Det är något som jag behöver tänka extra på.

Det som gjorde utförandet av mitt tal extra bra var att jag pratade tydligt och lagom fort, vilket jag har haft mycket svårt för tidigare. Jag har hittat ett sätt att koncentrera mig och tala i lagom takt och inte för fort. Jag valde ett relevant och intressant ämne som passar min målgrupp. Jag var tydligt med dispositionen och hoppade inte fram och tillbaka. Mitt kroppsspråk var lagom intensivt och inte överdrivet.

Det som jag behöver förbättra till nästa gång är att vara ännu tydligare och var mer intensiv i min inledning. Jag behöver använda mer retoriska figurer som lyfter upp talet. Jag måste även vara tydligare med mina argument, jag ska kunna skriva ner dem bokstavligt och inte bara förklara dem med långa meningar. Jag behöver lära mig att tänka på mitt kroppsspråk så att jag inte börjar göra saker som kan störa åhörarna. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar