Självreflektion – argumenterande tal – Demokrati och mänskliga rättigheter

Vår sista uppgift i svenska c har varit att hålla ett argumenterande tal enligt de retoriska reglerna. Vi har analyserat bl.a. Daniels tal till kronprinsessan Victoria. Vi skulle sedan skriva vårt eget tal och framföra det inför klassen. Talet filmades för att vi skulle göra en självanalys om vad vi tyckte om talet. Så jag kommer nu skriva om de saker jag gjorde bra men också vad jag behöver tänka på till nästa gång. Mitt tal fick titeln demokrati och mänskliga rättigheter.

Jag började min inledning direkt och började inte med onödigt prat om vad talet skulle handla om. Jag tyckte att min inledning var fängslande, det handlade om människor i andra länder som inte har demokrati eller de mänskliga rättigheterna och hur de blir illa behandlade. Jag hade tänkt ha bilder som rullade i bakgrunden under hela talet för att stryka intrycket, särskilt till inledningen, men p.g.a. tekniska fel fungerade inte detta. Vidare mot mitten tyckte jag att det flöt på bra och jag tyckte att mitt syfte till mottagarna nådde fram. Mitt syfte var att beröra lyssnarna och få dem att tänka till och förstå hur bra vi har det. Demokrati och de mänskliga rättigheterna är ingen självklarhet var den röda tråden genom hela talet. Däremot måste jag ha misslyckats med att förmedla mitt budskap när jag läste min kamratrespons. Personen i fråga trodde det handlade om läget i Tunisien, vilket jag bara inledde med och avslutade med, jag pratade aldrig om Tunisien i mitten av talet. Jag behöver kanske vara tydligare nästa gång, men jag vet inte hur eftersom jag själv ansåg att mitt syfte var väldigt tydligt.

Gällande mina argument var de kanske inte övertydliga, det var inte så att jag kan skriva ner dem specifikt på ett papper, och det är något jag borde ändra till nästa gång. Det ska vara klart och tydligt vilka argument som finns i talet. Underförstått fanns argumenten med i talet och de tyckte jag var övertygande. Åhörarna lyssnade på det jag hade att säga och det såg ut som att de tog till sig det som jag sa.

Dispositionen tycker jag var bra det var inte rörigt utan det hängde bra ihop. Dispositionen är dock något man alltid kan bearbeta, det kan alltid förbättras så det är bara att fortsätta jobba på det tills det blir perfekt. I min kamratrespons skriver personen att talet var tydligt och att det var sammanfattande.

I talet har jag valt att använda ett enkelt språk för att göra det tydligt för mina åhörare vars ordkunskap inte är så avancerad. Jag ville inte krångla till det utan göra det enkelt och anpassat för min målgrupp. Tydligen tyckte personen som gjorde min kamratrespons att jag använde svårare ord ibland, vilket är bra så att det inte heller blir för enkelt. Jag har använt mig av det ordförråd som jag känner mig trygg med, det var inga ord jag kände att jag inte kunde använda naturligt i ett samtal.

Retoriska figurer använde jag några, upprepningar och liknelser. Det kändes naturligt att lägga in i talet, jag vet inte om jag hade kunnat använda fler retoriska figurer. Det är något jag har lite svårt för och som jag behöver öva på till nästa tal.

En sak jag gjorde som jag inte brukar göra var att försöka öva in talet så att jag skulle kunna inledningen och början av mitten. Jag kunde nästan hela mitt tal utantill, men jag använde manus ifall jag skulle behöva det. Mitt manus bestod av stödord i stor teckenstorlek som jag hade skrivit på datorn. Jag la manuset på bordet så att jag bara behövde snegla ner på pappret. Jag tyckte jag lyckades bra med att memorera mitt tal.

Jag talade i lagom takt när jag framförde mitt tal, det var lugnt och metodiskt för att inte hastigt. Jag betonade vissa delar som jag tyckte var extra viktiga och vid upprepningarna lade jag till pauser så att åhörarna skulle få tänka till. När jag talar tänker jag inte särskilt mycket på mitt kroppsspråk och det är något jag behöver öva på. Jag rör på mig ganska mycket och gör gester mer armarna osv. Jag tyckte inte att jag rörde på mig för mycket, det var inget som förstörde talet. När man står helt stilla blir det tråkigt att lyssna på den som talar, det blir inget liv i talet, jag tycker därför att man bör röra lite på sig och använda gester. Eftersom jag nästan inte använde mig av mitt manus blir det också lättare att fokusera på kroppsspråket, även att jag inte tänker mycket på det. Jag tittade ner på papperna ibland men för det mesta hade jag ögonkontakt med min publik. Det är oerhört viktigt för att åhörarna ska känna sig delaktiga och intresserade. Det som kan bli störande i mitt sätt att röra mig är att jag drar i min tröja ganska mycket. Det är något som jag behöver tänka extra på.

Det som gjorde utförandet av mitt tal extra bra var att jag pratade tydligt och lagom fort, vilket jag har haft mycket svårt för tidigare. Jag har hittat ett sätt att koncentrera mig och tala i lagom takt och inte för fort. Jag valde ett relevant och intressant ämne som passar min målgrupp. Jag var tydligt med dispositionen och hoppade inte fram och tillbaka. Mitt kroppsspråk var lagom intensivt och inte överdrivet.

Det som jag behöver förbättra till nästa gång är att vara ännu tydligare och var mer intensiv i min inledning. Jag behöver använda mer retoriska figurer som lyfter upp talet. Jag måste även vara tydligare med mina argument, jag ska kunna skriva ner dem bokstavligt och inte bara förklara dem med långa meningar. Jag behöver lära mig att tänka på mitt kroppsspråk så att jag inte börjar göra saker som kan störa åhörarna. 

Vill ha mer - Läsblogg 2

Sid 79 – Respekt för pengar

 På sidan 74-81 besöker författaren Katarina Bjärvall familjen Kulling. De är en vanlig familj med två pojkar som är i nio och femtonårsåldern. Katarina är där för att ta reda på deras konsumtionsvanor och på sidan 79 drar föräldrarna tillsammans med Katarina en slutsats över deras konsumtion. Där säger Renée som är mamma till de två pojkarna;

”Man ska ha respekt för pengar. Men det är en mognadsfråga.”

Det här väcker en diskussion hos mig, jag håller med om att ha respekt för pengar är en mognadsfråga till viss del, men jag tror även att det är något man måste lära sig. Det är oerhört viktigt att barn får lära sig pengarnas värde redan som små. Därför tror jag att det är bra att börja ge dem veckopeng/månadspeng tidigt. Givetvis handlar inte detta om några stora summor utan runt 15-20 kr i veckan för en som är runt 6-8 år. Meningen är inte att sätta stress på barnen utan lära sig att respektera pengarna redan från början och lära sig att spara ihop till saker. Jag tror att om man sparar ihop till något man vill ha och sedan köper det, då uppskattar man det betydligt mer än om ens förälder hade köpt det. Lär barnen sig att hantera de små mängder pengar kommer de också klara av att respektera och hantera större summor. Det är viktigt att kunna hantera sina pengar på ett ansvarsfullt sätt, man han stor nytta av det hela livet. Har man längre erfarenhet och kanske gjort några misstag på vägen tror jag att det leder till stor respekt för pengar och det i sin tur leder till att man gör kloka val när man konsumerar. Man konsumerar inte det oviktiga utan prioriterar istället det som behövs. 

Sid 106-107 - Övervikt och reklam

När jag läser citaten av Catharina Stackelberg, vd för coca-cola regerade jag väldigt starkt. För mig är det ofattbart att man bara kan tänka på pengarna och inte bry sig om människors, framförallt barn och ungdomars hälsa! Stackelberg säger bl.a. att hon vill öka barn och ungdomars läskkonsumtion

Ett utav de företag som driver en framgångsrik och intensiv marknadsföring är coca-cola. De jobbar för att öka barn och ungdomars läskkonsumtion. När jag läser citaten av coca-cola´s vd Catharina Stackelberg blir jag väldigt irriterad och upprörd. Hon menar på att man ska placera in läsken vid de tillfällen där de ännu inte finns och även öka konsumtionen där läsken hör hemma. Hon säger bl.a. att hon vill att barn och ungdomar ska börja dricka läsk till frukost. För mig är detta helt ofattbart hur man kan utnyttja barn naivitet och sug efter socker. Många frågar sig varför fler barn och ungdomar är överviktiga idag än för 15 år sedan, detta är svaret. De stora företagen som t.ex. coca-cola är bara ute efter att tjäna pengar och har inget som helst intresse för att värna om människors hälsa. De gör reklam direkt riktad till barn och ungdomar vilket är förbjudet. Läskkonsumtionen ökar eftersom marknadsföringen ökar, men en fråga jag ställer mig är; ”vad är föräldrarnas roll i detta?” Jag tycker att föräldrarna har alldeles för lite inflytande över sina barn när det gäller konsumtion över huvud taget. Jag tycker att det är ansvarslöst som förälder att vara ansvarig till sina egna barns ohälsa genom att låta dem köpa och stoppa i sig vad som helst. En stor anledning till att barnen dricker mycket läsk beror mycket på att föräldrarna gör detsamma. Det är sällan som barnen köper hem läsken tror jag utan det är föräldrarna, som kanske blir tjatade på som köper hem det. Många gör det kanske för att slippa tjatet men det är ingen bra lösning i längden. Det gäller att föräldrarna tar tag i sitt ohälsosamma läskdrickande så att barnen följer efter. Man behöver kanske inte ha nolltolerans mot läsk men ändå så att det blir sunt. Övervikt orsakar en rad problem; ökad risk för hjärt- och kärlsjukdomar, högt blodtryck, diabetes, astma och förslitningsskador. För mig är det ofattbart att man som förälder kan förbise detta problem. Även företagen borde bli tryckta mot väggen eftersom de gör reklam riktade till barn och ungdomar som gör att de påverkas enormt. Detta i längden leder till procenten överviktiga kommer öka.

”Idag är ungefär 20 procent av alla barn mellan 6 och 10 år överviktiga och 5 procent är feta. Det innebär mer än en tredubbling av andelen överviktiga och feta på 15 år.”