onsdag 9 februari 2011

Vill ha mer - Läsblogg 1

Vår nya uppgift i Svenska C är att läsa boken Vill ha mer av Katarina Bjärvall. Boken handlar om vårt konsumtionssamhälle och hur barn blir offer till detta och hur det påverkar dem. Själv tycker jag att den är intressant och väcker många tankegångar hos mig. Jag har läst sidan 9-12, 36-74 och nedan kan ni läsa om tre saker i boken som jag har reagerat på.

Sid 39 – De som åker bil handlar mer
 På sidan 39 i boken Vill ha mer (2007) av Katarina Bjärvall står det att ” Idag driver Top-Toy Toys ’R’ Us i hela Skandinavien enligt det amerikanska konceptet: enorma butiker på billig mark långt utanför städerna. De kan i stort sett bara nås med bil, vilket ses som en fördel; den som har bilen med sig handlar mer.” Detta är en väldigt smart affärsidé samtidigt som det är lite fult spel, eftersom man lättare handlar mer än vad man tänkt från början. Men det är väl det handlar om? Säljarna vill att vi konsumenter ska köpa saker, gärna mer än vad vi tänkt. För att få detta genomförbart gör man reklamkampanjer och undermedvetna meddelanden för att få människor att köpa en viss vara eller ett visst märke. Det blir på någon underligt sätt genast acceptabelt att gå så nära gränsen till att marknadsföra på ett olagligt sätt. Ett exempel är att man inte får göra reklam som är riktade till barn, men precis som Katarina skriver så finns det reklam för barn idag bara att det istället är adresserat till föräldern. Företagen kringgår reglerna och hittar alla möjliga kryphål att det nästan blir skrämmande, jag tycker inte att barn ska behöva utsättas för ett ständigt flöde av information och reklam. Den största anledningen till det är att de inte har samma förmåga som lite äldre att urskilja informationen och sortera ut den. Ska deras sinne behöva utstå den stress som kommer utav det i sådan ung ålder? Jag tycker att det absurt att låta barn utsättas av det. Jag vet själv hur tröttsamt det är med ett konstant informationsflöde om konsumtion. Hela tiden måste man konsumera mer för att hänga med i samhället och för att passa in. Barn måste få vara barn, de ska inte behöva utstå konsumtionsflödet så starkt som vi vuxna behöver göra.

Sid 44 – Inspektörer får höra lögner om arbetsförhållanden
När jag läste om att stora leksaksföretag anlitade tillverkare som struntar blankt i om regler för en hälsosam arbetsmiljö (t.ex. arbetstider och löner) blev jag väldigt arg! Senare på samma sida står det om hur leverantörerna som inspekterar fabrikerna bara får höra en massa lögner som ges utav mutad personal. För mig är det ofattbart hur man kan låta sig luras bara för att kunna strunta i personalens arbetsförhållanden. De människor som jobbar på fabriker är oftast fattiga människor som inte har något annat sätt att försörja sig på. De anställdas löner blir försenade med månader för att hålla kvar dem skriver Katarina. Jag blir väldigt illa till mods när jag får veta att de stora företagen kan låta människor lida för att produktionen ska fungera och för att någon VD ska få extra bonusar och hög lön. Jag tycker att man borde uppmärksamma hur det verkligen går till på dessa massproduktionsfabriker. Jag tror att om fler fick veta mer om deras usla löner, långa arbetstider osv. skulle fler också reagera och försöka stoppa det genom att ställa krav på företaget. Om ett företag har krav från konsumenterna som inte efterföljs kommer företagen förlora i längden på det.

Sid 69 könsdiskriminering
 Många frågar sig varför det sker så mycket könsdiskriminering, särskilt mot kvinnor. En av anledningarna tror jag beror på att företagen gör enorm skillnad på flickor och pojkar. De olika könen har olika ”bestämda” leksaker och de marknadsförs på en enligt mig väldigt könsdiskriminerande nivå.

”Pojkar framställs som aktiva, som yrkesmänniskor, som producenter, medan flickor framställs som passiva, som vårdare, som konsumenter.”

Jag ser här två förutbestämda roller, en mall där man ska passa in i beroende på vilket kön man är. Detta är absurt! Hur ska man som liten pojke eller flicka kunna vara sig själv om det hela tiden finns förväntningar från reklamen som påverkar dem så mycket på hur man ska vara?  Jag tycker att det är fel att man bara drar alla över en kam och ger dem en benämning och bestämmer såhär beter sig män respektive kvinnor.  Jag förstår när det kanske gäller t.ex. underkläder till vuxna att man inte kan presentera det på samma sätt eftersom vi ser lite olika ut och därför har lite olika sorts underkläder. Det jag inte kan förstå är när man riktar reklam till barn som kanske inte har tänkt så mycket på sin roll som tjej eller kille. Det jag undrar är vilken effekt det kan ha på barn när de får serverat att såhär SKA en kille bete sig eller se ut, eller såhär SKA en tjej vara. Det är inte konstigt att man får förutfattade meningar om hur det andra könet ska bete sig. Jag tycker inte att man ska fokusera på de förutbestämda könsrollerna utan personer i allmänhet. Särskilt när det gäller barn.




1 kommentar:

  1. Jag håller med dig om hur illa det är när arbetsledarna totalt skiter i hur de anställda mår. Det är sorligt att personalen mutas för att de ska ljuga inför inspektörerna. Det är otroligt sorligt och respektlöst! Om vi hade vetat mer om tillverkningen och arbetsmiljön för de anställda tror jag att produkterna skulle vara svårsålda. Här handlar det om egoister och svin som endast tänker på pengar och sig själva, själv undrar jag hur man kan ha ett sådant samvete? Antagligen finns det inget alls.

    Förhoppningsvis är det som du säger, att man förlorar på det i längden.

    SvaraRadera