Självreflektion – argumenterande tal – Demokrati och mänskliga rättigheter

Vår sista uppgift i svenska c har varit att hålla ett argumenterande tal enligt de retoriska reglerna. Vi har analyserat bl.a. Daniels tal till kronprinsessan Victoria. Vi skulle sedan skriva vårt eget tal och framföra det inför klassen. Talet filmades för att vi skulle göra en självanalys om vad vi tyckte om talet. Så jag kommer nu skriva om de saker jag gjorde bra men också vad jag behöver tänka på till nästa gång. Mitt tal fick titeln demokrati och mänskliga rättigheter.

Jag började min inledning direkt och började inte med onödigt prat om vad talet skulle handla om. Jag tyckte att min inledning var fängslande, det handlade om människor i andra länder som inte har demokrati eller de mänskliga rättigheterna och hur de blir illa behandlade. Jag hade tänkt ha bilder som rullade i bakgrunden under hela talet för att stryka intrycket, särskilt till inledningen, men p.g.a. tekniska fel fungerade inte detta. Vidare mot mitten tyckte jag att det flöt på bra och jag tyckte att mitt syfte till mottagarna nådde fram. Mitt syfte var att beröra lyssnarna och få dem att tänka till och förstå hur bra vi har det. Demokrati och de mänskliga rättigheterna är ingen självklarhet var den röda tråden genom hela talet. Däremot måste jag ha misslyckats med att förmedla mitt budskap när jag läste min kamratrespons. Personen i fråga trodde det handlade om läget i Tunisien, vilket jag bara inledde med och avslutade med, jag pratade aldrig om Tunisien i mitten av talet. Jag behöver kanske vara tydligare nästa gång, men jag vet inte hur eftersom jag själv ansåg att mitt syfte var väldigt tydligt.

Gällande mina argument var de kanske inte övertydliga, det var inte så att jag kan skriva ner dem specifikt på ett papper, och det är något jag borde ändra till nästa gång. Det ska vara klart och tydligt vilka argument som finns i talet. Underförstått fanns argumenten med i talet och de tyckte jag var övertygande. Åhörarna lyssnade på det jag hade att säga och det såg ut som att de tog till sig det som jag sa.

Dispositionen tycker jag var bra det var inte rörigt utan det hängde bra ihop. Dispositionen är dock något man alltid kan bearbeta, det kan alltid förbättras så det är bara att fortsätta jobba på det tills det blir perfekt. I min kamratrespons skriver personen att talet var tydligt och att det var sammanfattande.

I talet har jag valt att använda ett enkelt språk för att göra det tydligt för mina åhörare vars ordkunskap inte är så avancerad. Jag ville inte krångla till det utan göra det enkelt och anpassat för min målgrupp. Tydligen tyckte personen som gjorde min kamratrespons att jag använde svårare ord ibland, vilket är bra så att det inte heller blir för enkelt. Jag har använt mig av det ordförråd som jag känner mig trygg med, det var inga ord jag kände att jag inte kunde använda naturligt i ett samtal.

Retoriska figurer använde jag några, upprepningar och liknelser. Det kändes naturligt att lägga in i talet, jag vet inte om jag hade kunnat använda fler retoriska figurer. Det är något jag har lite svårt för och som jag behöver öva på till nästa tal.

En sak jag gjorde som jag inte brukar göra var att försöka öva in talet så att jag skulle kunna inledningen och början av mitten. Jag kunde nästan hela mitt tal utantill, men jag använde manus ifall jag skulle behöva det. Mitt manus bestod av stödord i stor teckenstorlek som jag hade skrivit på datorn. Jag la manuset på bordet så att jag bara behövde snegla ner på pappret. Jag tyckte jag lyckades bra med att memorera mitt tal.

Jag talade i lagom takt när jag framförde mitt tal, det var lugnt och metodiskt för att inte hastigt. Jag betonade vissa delar som jag tyckte var extra viktiga och vid upprepningarna lade jag till pauser så att åhörarna skulle få tänka till. När jag talar tänker jag inte särskilt mycket på mitt kroppsspråk och det är något jag behöver öva på. Jag rör på mig ganska mycket och gör gester mer armarna osv. Jag tyckte inte att jag rörde på mig för mycket, det var inget som förstörde talet. När man står helt stilla blir det tråkigt att lyssna på den som talar, det blir inget liv i talet, jag tycker därför att man bör röra lite på sig och använda gester. Eftersom jag nästan inte använde mig av mitt manus blir det också lättare att fokusera på kroppsspråket, även att jag inte tänker mycket på det. Jag tittade ner på papperna ibland men för det mesta hade jag ögonkontakt med min publik. Det är oerhört viktigt för att åhörarna ska känna sig delaktiga och intresserade. Det som kan bli störande i mitt sätt att röra mig är att jag drar i min tröja ganska mycket. Det är något som jag behöver tänka extra på.

Det som gjorde utförandet av mitt tal extra bra var att jag pratade tydligt och lagom fort, vilket jag har haft mycket svårt för tidigare. Jag har hittat ett sätt att koncentrera mig och tala i lagom takt och inte för fort. Jag valde ett relevant och intressant ämne som passar min målgrupp. Jag var tydligt med dispositionen och hoppade inte fram och tillbaka. Mitt kroppsspråk var lagom intensivt och inte överdrivet.

Det som jag behöver förbättra till nästa gång är att vara ännu tydligare och var mer intensiv i min inledning. Jag behöver använda mer retoriska figurer som lyfter upp talet. Jag måste även vara tydligare med mina argument, jag ska kunna skriva ner dem bokstavligt och inte bara förklara dem med långa meningar. Jag behöver lära mig att tänka på mitt kroppsspråk så att jag inte börjar göra saker som kan störa åhörarna. 

Vill ha mer - Läsblogg 2

Sid 79 – Respekt för pengar

 På sidan 74-81 besöker författaren Katarina Bjärvall familjen Kulling. De är en vanlig familj med två pojkar som är i nio och femtonårsåldern. Katarina är där för att ta reda på deras konsumtionsvanor och på sidan 79 drar föräldrarna tillsammans med Katarina en slutsats över deras konsumtion. Där säger Renée som är mamma till de två pojkarna;

”Man ska ha respekt för pengar. Men det är en mognadsfråga.”

Det här väcker en diskussion hos mig, jag håller med om att ha respekt för pengar är en mognadsfråga till viss del, men jag tror även att det är något man måste lära sig. Det är oerhört viktigt att barn får lära sig pengarnas värde redan som små. Därför tror jag att det är bra att börja ge dem veckopeng/månadspeng tidigt. Givetvis handlar inte detta om några stora summor utan runt 15-20 kr i veckan för en som är runt 6-8 år. Meningen är inte att sätta stress på barnen utan lära sig att respektera pengarna redan från början och lära sig att spara ihop till saker. Jag tror att om man sparar ihop till något man vill ha och sedan köper det, då uppskattar man det betydligt mer än om ens förälder hade köpt det. Lär barnen sig att hantera de små mängder pengar kommer de också klara av att respektera och hantera större summor. Det är viktigt att kunna hantera sina pengar på ett ansvarsfullt sätt, man han stor nytta av det hela livet. Har man längre erfarenhet och kanske gjort några misstag på vägen tror jag att det leder till stor respekt för pengar och det i sin tur leder till att man gör kloka val när man konsumerar. Man konsumerar inte det oviktiga utan prioriterar istället det som behövs. 

Sid 106-107 - Övervikt och reklam

När jag läser citaten av Catharina Stackelberg, vd för coca-cola regerade jag väldigt starkt. För mig är det ofattbart att man bara kan tänka på pengarna och inte bry sig om människors, framförallt barn och ungdomars hälsa! Stackelberg säger bl.a. att hon vill öka barn och ungdomars läskkonsumtion

Ett utav de företag som driver en framgångsrik och intensiv marknadsföring är coca-cola. De jobbar för att öka barn och ungdomars läskkonsumtion. När jag läser citaten av coca-cola´s vd Catharina Stackelberg blir jag väldigt irriterad och upprörd. Hon menar på att man ska placera in läsken vid de tillfällen där de ännu inte finns och även öka konsumtionen där läsken hör hemma. Hon säger bl.a. att hon vill att barn och ungdomar ska börja dricka läsk till frukost. För mig är detta helt ofattbart hur man kan utnyttja barn naivitet och sug efter socker. Många frågar sig varför fler barn och ungdomar är överviktiga idag än för 15 år sedan, detta är svaret. De stora företagen som t.ex. coca-cola är bara ute efter att tjäna pengar och har inget som helst intresse för att värna om människors hälsa. De gör reklam direkt riktad till barn och ungdomar vilket är förbjudet. Läskkonsumtionen ökar eftersom marknadsföringen ökar, men en fråga jag ställer mig är; ”vad är föräldrarnas roll i detta?” Jag tycker att föräldrarna har alldeles för lite inflytande över sina barn när det gäller konsumtion över huvud taget. Jag tycker att det är ansvarslöst som förälder att vara ansvarig till sina egna barns ohälsa genom att låta dem köpa och stoppa i sig vad som helst. En stor anledning till att barnen dricker mycket läsk beror mycket på att föräldrarna gör detsamma. Det är sällan som barnen köper hem läsken tror jag utan det är föräldrarna, som kanske blir tjatade på som köper hem det. Många gör det kanske för att slippa tjatet men det är ingen bra lösning i längden. Det gäller att föräldrarna tar tag i sitt ohälsosamma läskdrickande så att barnen följer efter. Man behöver kanske inte ha nolltolerans mot läsk men ändå så att det blir sunt. Övervikt orsakar en rad problem; ökad risk för hjärt- och kärlsjukdomar, högt blodtryck, diabetes, astma och förslitningsskador. För mig är det ofattbart att man som förälder kan förbise detta problem. Även företagen borde bli tryckta mot väggen eftersom de gör reklam riktade till barn och ungdomar som gör att de påverkas enormt. Detta i längden leder till procenten överviktiga kommer öka.

”Idag är ungefär 20 procent av alla barn mellan 6 och 10 år överviktiga och 5 procent är feta. Det innebär mer än en tredubbling av andelen överviktiga och feta på 15 år.”

Vill ha mer - Läsblogg 1

Vår nya uppgift i Svenska C är att läsa boken Vill ha mer av Katarina Bjärvall. Boken handlar om vårt konsumtionssamhälle och hur barn blir offer till detta och hur det påverkar dem. Själv tycker jag att den är intressant och väcker många tankegångar hos mig. Jag har läst sidan 9-12, 36-74 och nedan kan ni läsa om tre saker i boken som jag har reagerat på.

Sid 39 – De som åker bil handlar mer

 På sidan 39 i boken Vill ha mer (2007) av Katarina Bjärvall står det att ” Idag driver Top-Toy Toys ’R’ Us i hela Skandinavien enligt det amerikanska konceptet: enorma butiker på billig mark långt utanför städerna. De kan i stort sett bara nås med bil, vilket ses som en fördel; den som har bilen med sig handlar mer.” Detta är en väldigt smart affärsidé samtidigt som det är lite fult spel, eftersom man lättare handlar mer än vad man tänkt från början. Men det är väl det handlar om? Säljarna vill att vi konsumenter ska köpa saker, gärna mer än vad vi tänkt. För att få detta genomförbart gör man reklamkampanjer och undermedvetna meddelanden för att få människor att köpa en viss vara eller ett visst märke. Det blir på någon underligt sätt genast acceptabelt att gå så nära gränsen till att marknadsföra på ett olagligt sätt. Ett exempel är att man inte får göra reklam som är riktade till barn, men precis som Katarina skriver så finns det reklam för barn idag bara att det istället är adresserat till föräldern. Företagen kringgår reglerna och hittar alla möjliga kryphål att det nästan blir skrämmande, jag tycker inte att barn ska behöva utsättas för ett ständigt flöde av information och reklam. Den största anledningen till det är att de inte har samma förmåga som lite äldre att urskilja informationen och sortera ut den. Ska deras sinne behöva utstå den stress som kommer utav det i sådan ung ålder? Jag tycker att det absurt att låta barn utsättas av det. Jag vet själv hur tröttsamt det är med ett konstant informationsflöde om konsumtion. Hela tiden måste man konsumera mer för att hänga med i samhället och för att passa in. Barn måste få vara barn, de ska inte behöva utstå konsumtionsflödet så starkt som vi vuxna behöver göra.

Sid 44 – Inspektörer får höra lögner om arbetsförhållanden

När jag läste om att stora leksaksföretag anlitade tillverkare som struntar blankt i om regler för en hälsosam arbetsmiljö (t.ex. arbetstider och löner) blev jag väldigt arg! Senare på samma sida står det om hur leverantörerna som inspekterar fabrikerna bara får höra en massa lögner som ges utav mutad personal. För mig är det ofattbart hur man kan låta sig luras bara för att kunna strunta i personalens arbetsförhållanden. De människor som jobbar på fabriker är oftast fattiga människor som inte har något annat sätt att försörja sig på. De anställdas löner blir försenade med månader för att hålla kvar dem skriver Katarina. Jag blir väldigt illa till mods när jag får veta att de stora företagen kan låta människor lida för att produktionen ska fungera och för att någon VD ska få extra bonusar och hög lön. Jag tycker att man borde uppmärksamma hur det verkligen går till på dessa massproduktionsfabriker. Jag tror att om fler fick veta mer om deras usla löner, långa arbetstider osv. skulle fler också reagera och försöka stoppa det genom att ställa krav på företaget. Om ett företag har krav från konsumenterna som inte efterföljs kommer företagen förlora i längden på det.

Sid 69 könsdiskriminering

 Många frågar sig varför det sker så mycket könsdiskriminering, särskilt mot kvinnor. En av anledningarna tror jag beror på att företagen gör enorm skillnad på flickor och pojkar. De olika könen har olika ”bestämda” leksaker och de marknadsförs på en enligt mig väldigt könsdiskriminerande nivå.

”Pojkar framställs som aktiva, som yrkesmänniskor, som producenter, medan flickor framställs som passiva, som vårdare, som konsumenter.”

Jag ser här två förutbestämda roller, en mall där man ska passa in i beroende på vilket kön man är. Detta är absurt! Hur ska man som liten pojke eller flicka kunna vara sig själv om det hela tiden finns förväntningar från reklamen som påverkar dem så mycket på hur man ska vara?  Jag tycker att det är fel att man bara drar alla över en kam och ger dem en benämning och bestämmer såhär beter sig män respektive kvinnor.  Jag förstår när det kanske gäller t.ex. underkläder till vuxna att man inte kan presentera det på samma sätt eftersom vi ser lite olika ut och därför har lite olika sorts underkläder. Det jag inte kan förstå är när man riktar reklam till barn som kanske inte har tänkt så mycket på sin roll som tjej eller kille. Det jag undrar är vilken effekt det kan ha på barn när de får serverat att såhär SKA en kille bete sig eller se ut, eller såhär SKA en tjej vara. Det är inte konstigt att man får förutfattade meningar om hur det andra könet ska bete sig. Jag tycker inte att man ska fokusera på de förutbestämda könsrollerna utan personer i allmänhet. Särskilt när det gäller barn.

Lix- Läsbarhetsindex

Idag på Svenska C lektionen fick vi göra något spännande, vi skulle räkna ut hur svår en text är. Med hjälp av en liten formel som bestod av att man skulle räkna ett visst antal ord, meningar och långa ord. Efter  uträkningen kom vi fram till att kursplanen för svenska C låg på en väldigt hög nivå och då är det inte konstigt att man kanske inte förstår allt som står där. Vi skulle sedan analysera våra egna texter och jag hamnade mellan medelsvår och lättläst text. Jag måste säga att jag inte riktigt vet hur jag ska tolka det eftersom jag hade en uppfattning om att jag använde ett mer komplicerat språk. Samtidigt så är det väldigt bra att jag inte skriver för komplicerat utan tillräckligt enkelt för att de allra flesta ska förstå. Men jag tror inte att den metoden vi använde är felfri, mer som en riktlinje för att mäta vad som är gemensamt för de olika svårighetsgraderna på texter. Jag tror också att mycket beror på hur mycket man vet om ämnet man skriver om, i vilket sammanhang det skrivs osv. Metoden vi använde oss av kan vara bra att använda om man vill veta ungefär vilken svårighetsgrad texten ligger på beroende på syftet med texten.

En sak som kan vara viktigt när man ska skriva en lättläst text är att inte ha långa meningar eller långa ord. Ibland för att en text ska bli enkel är det kanske bättre att skriva fler meningar med fler ord än en mening som är kortfattad och innehåller svårare ord. Mycket beror som sagt på vem som är mottagaren och vad sändaren vill få fram och hur han/hon ska få fram det.

Svar till uppgift #1

1.De vanligaste skrivsituationerna jag kommer i är när jag skriver mail, skolarbete och ibland chatt.

2. Jag tycker om att skriva och det brukar oftast ge en positiv reaktion, det beror förstås på till vilket syfte, om det är något man gjort tidigare osv. Om jag ska skriva i ett sammanhang jag tidigare inte skrivit brukar jag fråga om hjälp efter att försökt lite själv. Min oftast positiva reaktion beror på att jag förknippar det med ett roligt sätt att uttrycka mina tankar och funderingar, ibland räcker inte det verbala till och då är det skriftliga ett bra komplement. 

3. Jag tror att en utav anledningarna till att kunskapssamhället ställer krav på våra skriftliga kunskaper är att det finns så mycket sociala medier. För att uttrycka sig i de sociala medierna krävs goda kunskaper inom skrift. Vi har stor frihet att uttrycka oss och jag tycker att vi ska använda den friheten vi har. Det är viktigt att kunna skriva så att andra personer förstår vad syftet med texten är. Man har inte alltid tillgång till att tala inför ens mottagare och då är det väldigt bra att ta till skrift. Det är viktigt att kunna fånga mottagaren på en kort tid för att personen ska fortsätta läsa.

4. Jag tycker verkligen att skrivandet är ett hantverk, det är något man alltid kan jobba på och bli bättre. Det faller inte alltid naturligt utan det kan ta tid för många att formulera sig i skrift. Jag tror att man kan lära sig det mesta om man bara har viljan och kunskaperna. Det är bra om man har någon man kan se upp till och någon man kan lära sig av.

5.Det är oerhört viktigt att tänka på mottagaren när man skriver en text, som jag nämnde tidigare har man väldigt kort tid på sig att fånga läsarens intresse och behålla det. Texten måste vara anpassad till mottagaren, det kan vara en text med bra innehåll men skrivet på fel sätt och då förlorar texten sitt värde. 

6. Jag har själv råkat ut för när sändaren förlorat sitt budskap genom sättet han/hon skrivit det på. Jag som mottagare blir då väldigt förvirrad och söker mig då till en annan text. Jag sorterar bort det jag läst tidigare eftersom det inte lämnar några avtryck. Om sändaren misslyckas med att få fram sitt budskap är sändarens arbete förgäves eftersom budskapet inte kommit fram.